Vår hemsida använder cookies

Vår hemsida använder cookies. Vissa av dessa cookies är nödvändiga för att vår hemsida ska fungera optimalt. Du kan ta bort och blockera cookies från den här sidan, men delar av webbplatsen kommer inte fungera korrekt. För att veta mer om cookies, se vår integritetspolicy.

Loading

Memnonkolosserna - västra Thebe, Egypten

Memnonkolosserna

Skadliga smutsavlagringar avlägsnade

Memnonkolosserna i västra Thebe, nära Konungarnas dal, är en av de största och viktigaste statyerna i det antika Egypten. De två 3 300 år gamla och över 800 ton tunga stenfigurerna vaktade en gång ingången till minnestemplet tillhörande Amenhotep III, men mycket lite av det finns kvar. Som en del av olika konserverande undersökningar och åtgärder avlägsnades även smutsavlagringar som hade attackerat ytan på stenen från monoliterna, som är sittande statyer. Detta arbete genomfördes av experter från Kärcher, på uppdrag av Egyptens antikvitetsmyndighet under ledning av professor Stadelmann, tidigare ordförande i det tyska arkeologiska institutet i Kairo.

Båda monumenten som är över 14 meter höga och gjorda av kvarts, föreställer farao Amenhotep III och stod en gång framför den första pylonen tillhörande Egyptens kanske största tempel någonsin. De hårda smutsskorporna som hade bildats under årtionden utsatte stenen för risk för sprickbildning orsakade av saltkristallisering.

Avlägsning av smutslagren som skadade stenen, och skyddade således minnesmärkena från ytterligare förfall, var syftet med rengöringsarbetet som övervakades ur tekniskt perspektiv av den certifierade konservatorn Jens Linke från Mellingen. En partikelspolmetod med ultrafinkornigt kalciumkarbonat valdes ut (kornstorlek 0,04-0,14 mm, Mohs-hårdhet 2,5). Den fasttorkade smutsen avlägsnades lager för lager med en spolpistol från Kärcher, med vilken lufttrycket och mängden spolmedel noggrant kan kontrolleras via handtaget. Detta gav arbetslaget flexibilitet i rengöringsarbetet av kolosserna eftersom det fanns stora variationer i motståndskraften i de olika delarna av stenens yta. överraskande nog upptäckte man kvarlevor av den ursprungliga polykromin och tog därefter fram dem utan att skada dem.